IDAG BLOGGAR JAG FÖR TVÅ.

Igår hann jag inte riktigt att blogga, men jag hade en otroligt mysig dag!

Jag började dagen med att åka till familjen Åhman för att hälsa på den lilla nyingen. Brutalt söt, och jag kunde verkligen inte slita mig! Leija (tror hon stavar så) 10 veckor gammal, somnade i mitt knä efter lite bus.
Därefter var jag fast.



Därefter var det träning på SATS och därefter skola som gällde.

Kvällen spenderades hos födelsedagsbarnet med tacopaj och cheesecake.
Underbart, och vi tackar Annelie och Vanja för maten :)


Idag har det varit en "vanlig tisdag" med skola, uppsatsskrivning och träning. Måste ge mig själv och brudarna lite cred för att faktiskt ha hållit tidsplanen såhär långt.
Nu väntar jag på att klockan ska gå så att jag får börja kvällen med mina nära och kära. Det ska bli trevligt!

TREVLIG HELG. VALBORG!

SNUSKIGT.

Jag kom hem sent en kväll när jag hörde ett ljud som lät "åhåhåh, jag tror nog att det går".
Jag tänkte att far och mor är ju borta över helgen så det kan inte va dom som tror att det ska gå.
Min nyfikenhet tvingade mig uppför trappan och in i rummet varifrån jag hörde detta ljud.
Det jag såg gav mig en våg av allergi, kollik och kvälvningar. Mina kvälvningar blev bara värre och jag mådde skit. Jag ville verkligen inte titta dit!
Där låg min syster med hunden! Han var av den allra fulaste ras. Jag spydde i en vas!



Songs of memories! Syrran och hunden (med viss modifikation) för mig obehindrat tillbaka till högstadiet.
Tänk vad kul att få börja om därifrån och sedan veta vilka val som stod framför en.
Undra hur mycket och vad man skulle ha gjort annorlunda!?
Rätt stimulerande tanke. Jag kommer på hundra saker som jag skulle vilja ha av en annan karaktär.


Imorn fyller min Evelina 18 år! Då blir du stor tjejen!
Puss

image70
MIN SÖTSAK!

THAT WOULD BE QUITE FAIR.

And I am not alone
I'm here with someone
La lala... Maia Hirasawa pulserar ut ur högtalarna med en hisklig fart nu. Hon är het.

Okej. Väldigt otippad helg!
Fredagen
var den tröttaste dagen på väldigt, väldigt länge. Dock en bra dag med flertalet livstecken! Biljetterna dimpade ner i brevlådan och skapade en ännu starkare längtan till hösten.
Och så slutade praktiken, vilket känns bra i kropp och själ. När jag kom hem låg det en halvnaken bebis på en filt på altanen. Han blev glad att se mig och vi busade i flera timmar. Vid fem-tiden hade hela familjen samlats och vi avnjöt oräknerliga dåliga skämt, sarkasm och en delikat middag. UNDERBART.
Dessutom förgyllde Anna kvällens sista timmar (men detta har jag redan skrivit om)

Gårdagen blev väldigt otippad! Till att börja med så hade vi match i Motala, mot tippade seriesegrarna Boren. På samlingen var mitt sug efter bollen brutal och jag höll på att gå under med tanke på att jag inte är menad att spelad för tillfället. Dock fick jag ett av mina impulsiva anfall och åkte hem och hämtade knäskydd, skor och hela baletten. Jag visste ju att jag varken kunde eller fick spela, eftersom jag inte har tränat på två månader. Men ja, antagligen var det viljan och envisheten som tog överhand för jag genomförde uppvärmningen i normaltempo. Dessutom fick jag min efterlängtade comeback i matchens sista fem minuter (Jag gör som storstjärnorna och hoppar in i slutet). Dessutom vann vi matchen med 8-3!

På kvällen var både kropp och hjärna helt utmattade. Ändå samlades jag, Annika och Terése och laddade för utgång. Jack, Kim, Nibbe och min efterlängtade Emelie kom förbi och det spelades en herrans massa spel. Vi drig vidare till Otten, och där träffade jag på en massa trevligt folk. Martina var en av de trevligaste :)

Nu ska jag vara trevlig på släktmiddag hos farmor, och sen ska jag nog kolla på match. Plugg i högar väntar också. Men nu måste jag duscha.

Hejsvej!

DON'T WAIST YOUR TIME ON ME.

YOU'RE ALREADY THE VOICE INSIDE MY MIND. (blink - miss you) rackars bra låt detdär...

Jahopp, då var det fredag. Det är obehagligt när tiden går så snabbt tycker jag. Man hinner inte ta ut svängarna liksom. Man tvingas hålla sig i innerfil för att hinna med.

Brutalt mysig dag förörvigt där jag samlat många människor som jag tycker om. Dessutom avslutades praktiken helt och hållet för året, vilket känns som en lättnad. Det är jobbigt att vara fröken!

Anna har förgyllt kvällens sista timmar och vi har noga studerat flygbiljetterna som kom hem i brevlådan idag. Det är så skönt när det kittlar i magen av tanken att få dra härifrån ett tag! Jag längtar ihjäl mig till den 22 september, för då tar jag väskan under ena armen och Anna under den andra , drar jordenrunt och flyr alla bekymmer.
BÄST SKA DET BLI!

Imorgon är det match igen, och jag kan/får inte vara med som vanligt. Jag är ledsen. Är sjukt pepp på fotboll nu, och så går det liksom inte. Jag ska därför dra täcket över huvudet och deppa tills jag somnar.
Förhoppningsvis lyser solen på mig imorgon som kompensation.

Min katt har fått fnatt. Hej och godnatt.
(jag har ingen katt)

INLED MIG INTE I FRESTELSENS AVGRUND - JAG HITTAR SJÄLV...



Ja, ack och ve. Det är nästan en sjukdom.
Försmak ger mersmak så att säga.

Men glöm inte bort att det är inte i medvind utan i motvind som draken stiger...
Adjöken!

YEPP.

1.45h jobb kvar. Sedan väntar praktik i en heeeel vecka. Roande, roande. 

Ett tack till min andra mamma Sonja för underbar mat igår! Och ett tack till Inga för att du är den sötaste tanten på jorden. 

Nu plingar kassan.

Hejdå. 

NU ÄR ALLTING VÄRDE.

Okej, nu gör jag det. Jag klagar öppet och offentligt i min blogg. Varför? Jo, för att det berör andra människor så fruktansvärt mycket. Mina problem är intressanta och jag vill verkligen att alla ska få ta del av dem. Människan gillar andras intriger och dalar. Det är liksom skönt att dricka upp en hel flaska med läsk tills botten blir genomskinlig. Då är det bara att se rakt igenom.

Till att börja med så skapade Gud mig med en lååång distans till cyklar! Det är helt enkelt inte meningen att jag ska cykla, gå brevid en cykel, eller ens titta åt en cykel. Sist jag cyklade på riktigt gick jag i sjuan och bröt armen. Sedan dess har skräcken funnits där.
I torsdags var det inte ens jag som körde cykeln. Jag skulle bara helt oskyldigt sitta där bak, men genast straffade Han mig. Det "friskförklarade" knäet vek sig och det small till. Där blev jag liggandes mitt på gatan och skrek för mitt liv. Dagen efter (igår) fick jag domen av läkaren: avslitet korsband och förmodligen minisk-skada.
Kan det bli bättre?!

Dessutom så är det verkligen bekräftat nu. Om två dagar åker hon. På måndag flyttar Anna till Norge. Enligt mig så är det helt värde och meningslöst. VARFÖR? Jag må låta egoistisk, men jag vill verkligen inte. Någon annan kan få åka, men inte hon. Waist of priority.

Till sist är det praktik nästa vecka och framtiden blev genast mörkare när jag insåg detta. Fruktansvärda syssla. Jag försöker glädja mig med att det är absolut sista veckan nånsin, men glädjen blåses ut likt ett stearinljus.
Som sagt. Nu är allting värde!

SÄMSTA VECKAN PÅ ÅRET ÄR V.16!

Jag hatar verkligen v.16! Nästa år ska jag sova bort hela denna djävulska veckan. Den borde inte få finnas.

Förra året, denna vecka, blev mamma sjuk. (Idag är det exakt ett år sedan på tal om det). Det är utan tvekan den värsta tiden i mitt liv, och jag önskar inte ens min värsta fiende det vi fick gå igenom.

I år har alla dåliga nyheter leverarats på en och samma gång just denna vecka. Om en bra nyhet fått för sig att smita emellan så har en dålig nyhet kommit hack i häl och förstört den bra. I tisdags fick jag veta att jag var välkommen tillbaka till träning och det var det bästa som kunde hända för tillfället. Igår skulle jag hoppa på Annas cykel påväg hem till Malin, och sliter knäet ur led igen. Inte nog med att förnedringen var maxad när jag låg och tjöt på gatan mitt i stan - nu blir det ingen comeback. Jag är inte menad att spela fotboll helt enkelt!

Så nu väntar jag på att klockan skall gå så att jag får min dom av ortopeden. Det är så typiskt! Mitt liv är så typiskt för tillfället! I'm glad it's friday, and that this week of hell soon is over.



OCH NU RINGDE ANNA. DOM ÅKER PÅ MÅNDAG.
ALLTSÅ - DETHÄR ÄR INTE KUL LÄNGRE...

SÄMSTA DAGEN PÅ LÄNGE.

Just för tillfället kan allting ta sig i brasan!
Lagom som man tror att saker är påväg uppåt får man motorstopp och ändrar färdriktning på två sekunder. Värdelöst!
Dagen började ju så bra. Positiva besked från sjukgymnasten, och förhoppningsvis får jag ha en boll vid fötterna igen redan nästa vecka. Därefter har dagen bara åkt på arlset utför... Dessutom har en oinbjuden förkylning trängt sig på, och han har tagit med sig febern. Helst av allt skulle jag vilja stanna i sängen hela dagen imorn, tillsammans med otaliga koppar te och massa mysiga filmer. Men bara för att alla viktiga föreläsningar har lagts imorn måste jag pallra mig till skolan. Värde!
Jag brukar inte klaga, men idag bryter jag baske mig mina egna principer. Den här dagen kan fara och flyga dit pepparn växer. Och där kan han stanna förevigt!

AP-NÖJD MED DAGEN.


Idag är jag stolt.
Jag har hunnit med så mycket som jag egentligen inte alls hade räknat med. Till att börja med blev rörelseverkstaden (4 timmar lång) inställd i eftermiddags. Det kan vara en bidragande faktor till att jag har hunnit med allt, jag vet inte :)

Hur som haver så är alla paket till min Anna kirrade nu. Dessutom råkade ett par vårskor slinka ner i min ägo. Vilken otur... 
När jag kom hem från staden var jag mega-effektiv och läste klart två av tre texter till litteraturseminariet på onsdag. Plus i kanten. Dessutom har jag kunnat bocka av ytterligare fem grejer till från min att-göra-lista. Ack så viktigt. Det går bra nu. Bland annat har jag börjat knåpa på en resedagbok till i höst, och det får en ju inte att längta mindre direkt...

Efter all effektivitet var jag ännu mer effektiv. Jag tankade mp3n fullproppad med smäktande power-ballader, tog mina stavar och gick upp till Ekvallen. Det är en bra bit, och skinkorna var som tegelstenar när jag väl kom fram. Men det var skönt för kropp och själ och hjärta och hjärna. Många tankar rensades och jag tror nästan att jag är en aning klokare nu!

Nu är jag trött och funderar på refrängen i sängen (uuhh). Men jag ska nog vänta till klockan nio, då Sverige uppmanas att tända ett ljus för Engla och hennes familj. Det ska jag göra!


SOM MAN BÄDDAR FÅR MAN SOVA.

Yes. Ännu en helg avklarad, och jag förstår fortfarande inte hur de jobbfria helgerna kan gå så äckligt mycket snabbare än de då man jobbar. Det är ett fenomen i sig. En gåta så att säga. Nu väntar världens sämsta vecka i skolan med 8-17 varenda, vareviga dag.

Jag tänker inte gå in på detaljer angående helgen, men i fredags åkte en busslast med måttligt glada och påverkade ungdomar till Jönköping och O´leary's.
Igår spöade vi Kuddby med 7-1 i östgötacupen och på kvällen hade vi spelning. Lite senare blev det en helt oplanerad utgång som faktiskt var väldigt lyckad.
Det kanske är så man ska förhandla i fortsättningen - spontant och oplanerat.
Idag har jag typ sovit. Och så "hjälpte" jag Anna att flyttstäda genom att somna i hennes säng till ljudet av dammsugaren.

Vidare skulle jag så gärna vilja skrika ut ditten och datten och göra som alla andra och beklaga mig i bloggen, men jag stannar här. Det räcker med att jag själv vet. Om jag ens gör det.
Det är här jag vill återkoppla till rubriken. Som man bäddar får man sova. Jag har bäddat rent nu, vilket innebär att jag skiter i detta från och med nu. Finito, the end och punkt.

IFK NORRKÖPING.

Vad bra dom är! Hmm...

Mycket trevlig onsdag. Morgonen startade med träning för att därefter besöka Emelies nya lägenhet. Vi drack te och åt frallor samtidigt som vi pratade en herrans massa strunt. Jag mår bra av Emelie.

Vidare satt jag på ett tvåtimmars seminarium och behaviourism, kognitivism och socoikulturella perspektiv. Mycket givande då Monica Svahn var barmhärtig idag.
 
Efter detta bildande åkte jag raka vägen hem för att slänga mig i soffan framför OC med en ask vindruvor. Jag råkade visst somna till och vaknade av en far som var fotbollssugen. Vi for iväg till Krokhagen för att se första halvleken av Kimstad-Eneby B, och därefter åkte vi hem till IFK Norrköping på tv:n. Hemma väntade en underbar mamma med en delicious middag och ännu mer vindruvor.

Jag sammanfattar det som en exemplarisk onsdag. Nu ska jag knyta mig för att kunna ta en morgonpromenix ner till simhallen och sola imorgon. Efter det ska jag spendera dagen i Agetomta med världens sötaste unge.


Hejdå och godnatt.

IDAG ÄR DET MIN TUR.

Deppdag. Om det ändå vore Johnny Depp jag menar, men icke.

Allting luktar klorin. Det borde kännas friskt men på något vis är det ruttet.
Idag har jag fått en herrans massa impulser. Jag var påväg till IKEA ett tag för att köpa en ny säng. Jag var till och med så pass seriös att jag skapade en kundvagn på deras hemsida för att räkna ut den totala summan. Men när jag såg vad siffrorna slutade på bröt jag ihop i förtvivlan. Så onödiga pengar.
Jag och Anna ska ju åka jorden runt i höst.

Och vad hände med min planerade tvåtimmarspromenad?
Jag skulle ju rensa hjärnan och komma tillbaka hem som en fullt frisk kvinna med ett leende på läpparna.
Jo, istället gick jag ner på alla fyra för att städa toaletten. För visso blänker den som aldrig förr nu, men min hjärna är desto lortigare. Jag ska nog gå upp till Anna sen. Och tillbaka hem. Det är ungefär två timmar.


Och så skulle jag ha solat. Vad hände med det? Jag är lika färglös som när jag vaknade imorse. Genomskinligt grå liksom. Baha - nu var jag lite nördig :)

På tal om färger så ska jag besöka en väldans massa kulörer i höst.
Jag och Anna startade våra reseplaner igår och än så länge har vi kommit till Thailand, Malaysia, Indonesien, Australien, Nya Zeeland, Hawaii och LosAngeles. Dock har vi bara flygstolar än så länge, och det vore schyst med tak över huvudet åtminstonde några nätter. Men det kommer. Det är ett halvår kvar. Det går inte att beskriva min längtan.

Förövrigt har dagen inbringat ett hat hos mig. Tandborstar. Jag hatar dom! Ångestframkallande och enbart elaka. Nej, nu ska jag ta den där promenaden. Hjärnan behöver förfriskning.

Hejdå.


DU ÄR ANLEDNINGEN TILL TÅRARNA PÅ MIN GITARR.

Lisa har frälst mig ifrån ondo. Jag älskar Tylor Swift!

Drew looks at me,
I fake a smile so he won't see
What I want and I'm needing
Everything that we should be

I'll bet she's beautiful,
That girl he talks about
And she's got everything that I have to live without

Drew talks to me,
I laugh cause it's so damn funny
I can't even see
Anyone when he's with me

He says he's so in love,
He's finally got it right,
I wonder if he knows he's all I think about at night

He's the reason for the teardrops on my guitar
The only thing that keeps me wishing on a wishing star

He's the song in the car I keep singing, don't know why I do

Godnatt barnen!

I GLÄDJENS TECKEN.

Det här är ett ypperligt läge att ännu en gång skryta om en bra helg. Jag anser mig själv relativt färdig med den punkten, jag tror att ni hajjar det faktumet ändå. Men jag tänker ändock skriva lite om den.

I fredags var det kanske det bästa vädret hittills 2008! Jag spenderade morgonen på gymmet och efter det myste jag med mamma och pappa hela dagen. Vi satt ute i vårsolen och drack kaffe och pratade om allt mellan himmel och jord. Det var länge sedan bara vi tre hade så mycket quality-time faktiskt. Pappa och jag planerar pool och soldäck på baksidan, till mammas förtret. "Ska huset aldrig få vila? Vi åker till Thailand istället!" menar hon. Men pappa och jag är i full gång med planeringen och snart ska vi borra i marken för att försäkra oss om att det inte finns något berg under huset. Sedan är det bara att tuta och köra. Jag är bra på att hjälpa till med sånt. Eller, jag är iallafall bra på att säga att jag ska hjälpa till med sånt. 
 
Många timmar denna helg har spenderats på jobbet (där jag faktiskt även är nu). Igår var det dock lite party med mycket röj till Linda Bentzing hemma hos Lusan. Efter detta tog Hugos varmt emot oss med öppen famn. Vi dansade så att Hollertz hälar blev alldeles blodiga, och jag vill påstå att det var en mycket lyckad kväll rakt igenom.


Imorgon är det Anna Hollertz tur att ge och ta lite kvalitetstid. Det ska bli underbart att dedikera denna måndag till dig min stjärna.

Hejdå!

RSS 2.0