Min vardag i ord.

Yes. Ännu en helg avklarad, och jag förstår fortfarande inte hur de jobbfria helgerna kan gå så äckligt mycket snabbare än de då man jobbar. Det är ett fenomen i sig. En gåta så att säga. Nu väntar världens sämsta vecka i skolan med 8-17 varenda, vareviga dag.

Jag tänker inte gå in på detaljer angående helgen, men i fredags åkte en busslast med måttligt glada och påverkade ungdomar till Jönköping och O´leary's.
Igår spöade vi Kuddby med 7-1 i östgötacupen och på kvällen hade vi spelning. Lite senare blev det en helt oplanerad utgång som faktiskt var väldigt lyckad.
Det kanske är så man ska förhandla i fortsättningen - spontant och oplanerat.
Idag har jag typ sovit. Och så "hjälpte" jag Anna att flyttstäda genom att somna i hennes säng till ljudet av dammsugaren.

Vidare skulle jag så gärna vilja skrika ut ditten och datten och göra som alla andra och beklaga mig i bloggen, men jag stannar här. Det räcker med att jag själv vet. Om jag ens gör det.
Det är här jag vill återkoppla till rubriken. Som man bäddar får man sova. Jag har bäddat rent nu, vilket innebär att jag skiter i detta från och med nu. Finito, the end och punkt.