Min vardag i ord.

And I am not alone
I'm here with someone
La lala... Maia Hirasawa pulserar ut ur högtalarna med en hisklig fart nu. Hon är het.

Okej. Väldigt otippad helg!
Fredagen var den tröttaste dagen på väldigt, väldigt länge. Dock en bra dag med flertalet livstecken! Biljetterna dimpade ner i brevlådan och skapade en ännu starkare längtan till hösten.
Och så slutade praktiken, vilket känns bra i kropp och själ. När jag kom hem låg det en halvnaken bebis på en filt på altanen. Han blev glad att se mig och vi busade i flera timmar. Vid fem-tiden hade hela familjen samlats och vi avnjöt oräknerliga dåliga skämt, sarkasm och en delikat middag. UNDERBART.
Dessutom förgyllde Anna kvällens sista timmar (men detta har jag redan skrivit om)

Gårdagen blev väldigt otippad! Till att börja med så hade vi match i Motala, mot tippade seriesegrarna Boren. På samlingen var mitt sug efter bollen brutal och jag höll på att gå under med tanke på att jag inte är menad att spelad för tillfället. Dock fick jag ett av mina impulsiva anfall och åkte hem och hämtade knäskydd, skor och hela baletten. Jag visste ju att jag varken kunde eller fick spela, eftersom jag inte har tränat på två månader. Men ja, antagligen var det viljan och envisheten som tog överhand för jag genomförde uppvärmningen i normaltempo. Dessutom fick jag min efterlängtade comeback i matchens sista fem minuter (Jag gör som storstjärnorna och hoppar in i slutet). Dessutom vann vi matchen med 8-3!

På kvällen var både kropp och hjärna helt utmattade. Ändå samlades jag, Annika och Terése och laddade för utgång. Jack, Kim, Nibbe och min efterlängtade Emelie kom förbi och det spelades en herrans massa spel. Vi drig vidare till Otten, och där träffade jag på en massa trevligt folk. Martina var en av de trevligaste :)

Nu ska jag vara trevlig på släktmiddag hos farmor, och sen ska jag nog kolla på match. Plugg i högar väntar också. Men nu måste jag duscha.

Hejsvej!