Min vardag i ord.

Usch. Jag kan inte sluta gråta efter kvällens avsnitt av Sofias Änglar. Det är alltid extra emotionellt när det är barn med i bilden tycker jag. De är så försvarslösa och borde ha hela livet framför sig.

Vad finns det för mening med elakartade sjukdomar som cancer? Även om människan är stark och överlever den så skapar den så mycket smärta, ångest och oro hos både den drabbade och dennes anhöriga. Vidrig och full av ondska griper den tag om en försvarslös kropp och hela den värld som den drabbade står på och ruskar om tills hon antingen ramlar av eller faller orklös omkull.

Jag känner så mycket med alla som drabbats av cancer eller andra allvarliga sjukdomar. Jag har själv stått mitt uppe i en period där en av de människor jag älskar mest drabbades av det overkliga. Känslan av maktlöshet som uppstår när man inte kan rädda någon som betyder hela världen för en måste vara bland det värsta som finns.

Ta vara på varandra!
Kram