Min vardag i ord.

Nu är det två trötta brudar som sjunkit ner i Annas soffa. Båda startade dagen med Spin Of Hope, ett spinningpass i välgörenhetssyfte för Barncancerfonden. Vi skulle sedan ta oss till Fredriksberg och se på cupmatch men körde istället vilse i 1,5 timme och kom fram lagom till kvittering och straffdrama. Vi har skrattat så att tårarna sprutat i alla fall!

Igår var en bra dag med konstigt väder. På eftermiddagen hjälpte pappa mig att byta däck, och som "tack för att jag får hjälpa till" fick han även bjuda på mat och fika :) Vad skulle jag göra utan dig pappi? Det var i alla fall mysigt med en pappa-dotter-dag när mamma var iväg på trevligheter.

På kvällen förlorade jag och Pontus bowling mot Lina och Alfred och därmed också ett vad. Efter drabbningen åt vi plakstek och hade det gott.

Nu blir jag snart upplockad av Kia och så ska vi iväg och trampa spinning för Barncancerfonden.

Ha en bra dag!

Vårens måste känns som ett par chinos i en snygg färg. Jag tycker att det är så fint på andra, men jag känner mig lite som en clown. Snacka om ett riktigt dilemma! :)

Mjau, vilket skönt armpass jag precis har haft med min kära Rebecca. Det är så mycket lättare att träna två och mellan varje svettdroppe skrattar vi ikapp.

Nu laddar jag för en Milan-vinst tänkte jag. Hoppas att min andra man Zlatan får avgöra matchen.

Usch. Jag kan inte sluta gråta efter kvällens avsnitt av Sofias Änglar. Det är alltid extra emotionellt när det är barn med i bilden tycker jag. De är så försvarslösa och borde ha hela livet framför sig.

Vad finns det för mening med elakartade sjukdomar som cancer? Även om människan är stark och överlever den så skapar den så mycket smärta, ångest och oro hos både den drabbade och dennes anhöriga. Vidrig och full av ondska griper den tag om en försvarslös kropp och hela den värld som den drabbade står på och ruskar om tills hon antingen ramlar av eller faller orklös omkull.

Jag känner så mycket med alla som drabbats av cancer eller andra allvarliga sjukdomar. Jag har själv stått mitt uppe i en period där en av de människor jag älskar mest drabbades av det overkliga. Känslan av maktlöshet som uppstår när man inte kan rädda någon som betyder hela världen för en måste vara bland det värsta som finns.

Ta vara på varandra!
Kram

Det blev inga mål i min comeback. Jag presterade ganska långt ifrån vad jag egentligen kan, men för att va första matchen på 4år är jag ändå ganska nöjd. Mest nöjd är jag över att jag inte kände något i knät! Det är ju underbart.

Nu har vi blivit bortskämda hos mamma och pappa med mat och våfflor. Vi har enbart legat och latat oss i en varsin solstol i den svinsköna vårsolen. Och nu avslutar vi helgen med lite bio.

Tänk vad lite sol och värme kan göra för själen. Å andra sidan kan mitt spritt i kroppen bero på att jag spenderat hela eftermiddagen med han som jag faktiskt är ihop med. Det händer inte ofta! Med alla träningar, jobb och annat som hör livet till har vi sällan tid att vara bara med varandra. Det kanske är farligt för en relation, men det har alltid varit så och vi vet egentligen inget annat. Dessutom tar man verkligen tillvara på de stunder som det bara är vi två.

Idag har han bjudit på milkshake till exempel!

Mysigare fredag är igår får man leta länge efter. Hippie, french made, dödsängel och brandman köpte med sig thaimat och kilovis med lösviktsgodis hem till mig. Sedan rörde vi oss inte ur soffan på hela kvällen. Ni är så jäkla bäst!

Idag har jag hunnit med en lång powerwalk i väntan på att partykillarna skulle vakna upp ur sin dvala. Runt hela strömmen växer krokus och snödroppar och några andra blå blommor vars namn inte har fastnat i min hjärnflora. Pensionärerna hade parkerat sina rullatorer bredvid parkbänkarna för att slå sig ner och njuta av solen. Halva Norrköping hade snörat på sig träningsskorna tror jag. En miljard vårtecken samlat kring Motala Ström!

Om tid finns börjar jag alltid helgen med att se senaste avsnittet av One Tree Hill, så även denna fredag! Då vet man liksom att det är helg (om man skulle ha missat det...) Detta avsnitt var INTE OKEJ för tårkanalerna. Jag såg ut som Niagarafallet på kinderna när Pontus kom hem.

Ikväll blir det myskväll med en hippie, en french made och en dödsängel. Eftersom alla är så heta behövs det också en brandman.

Trevlig fredag till er!

Precis hemkommen efter kvällens fyspass med laget. Träningen avslutades med en chock i form av kallelse till match för min del. Jag såg nog ganska rolig ut när jag hörde mitt namn.

Så mycket speltid räknar jag inte med, men att få dra på sig matchdressen och värma upp och känna dagsform har jag längtat efter sedan jag skadade knät i februari 2008. Så på söndag smäller det. Jag är superglad (men lovar att va förnuftig mamma). Det känns ju så himla bra nu och jag LÄNGTAR efter att hitta maskorna! Känslan av att göra mål är fasen oslagbar.

I övrigt har det varit en fantastisk dag med utflykt till Vasaparken med mina elever i det vackra vädret. Därefter fick jag äntligen träffa mina små hjärtan på dubbelt födelsedagskalas.

Jobbet är jobbat.
Tvätten är tvättad.
Kroppen är tränad (och duschad).
Magen är mättad.
Sängen är nybäddad.

Godnatt solstrålar!

Just nu önskar jag att någon ringde mig och sa "Cia, du får välja precis hur mycket du vill ur H&M spring/summer season". Min garderob skulle må så bra av en uppfräschning och den senaste kollektionen från H&M innehåller verkligen så mycket snyggt. När jag får ledig tid ska jag börja med att rensa ur alla urtvättade kläder och trosor utan ressår.

Men visst är det så, att vissa tygstycken är svåra att skiljas ifrån även fast man inte längre använder dem? Det är konstigt det där, men vissa kläder bär med sig en historia. Jag borde exempelvis kasta mina "matchtrosor" som egentligen gjort sitt för längesen, men det tar liksom emot.

Så var det en ny vecka med nya friska tag. Idag har det varit en typisk måndag, med andra ord extremt jobbigt att kliva ur sängen imorse, trötta elever, planering av veckan, träning och tidig läggdags.

Gymmet gick bra! Idag uppnådde jag ett av mina delmål, nämligen att klara benpress med samma vikter som jag klarade innan jag skadade knät. Så det är nu en nöjd tjej som önskar er godnatt!

Igår slog Kia och jag våra kloka danshuvuden ihop och gick ut för att imponera på dansgolvet. Allt var så lagom och det var en sjukt lyckad kväll med inte allt för många timmars sömn.

Nu har jag krupit under täcket efter en riktigt bra fotbollsträning. Jag är nöjd med min egen insats för idag kunde jag gå 100% i övningarna och ta ut löpsteget ordentligt. Min tränare sa också att det ser bättre och bättre ut för varje träning. Nu är jag helt slut och önskar er alla en god natt!

Sitter i sporthallen och biter på naglarna i en avgörande innebandymatch. Det står för närvarande 3-1 med drygt 5min kvar och min Kristoffer gjorde nyss det sista målet. Just nu känns det som att det gäller liv och död. I love it!

Fenomenet att fortsätta äta trots att man är spymätt förvånar alltid. Stupade precis i säng efter en superskön kväll med laget. Vi har käkat pizza och spelat Wii och pratat om annat än fotboll, vilket är välbehövligt.

Så nu ligger jag här, svullen som en gravid kvinna, och tacksam över att ha så fina lagkamrater. Nu ska jag stänga mina blå och ladda för ett pass på gymmet imorn bitti.

Natti Natti!

Idag har jag jobbar i årskurs 1. 7-åringar är verkligen små, speciellt när jag nu har börjat vänja mig vid mina elever i femman. Intressant med omväxling!

Snart ska jag möta upp Becca för en peppwalk (powerwalk +pepptalk = peppwalk). Därefter blir det pizza och tv-spelkväll med mitt kära fotbollslag.

Trevlig fredagkväll!

Anna och jag har känt varandra sedan barnsben. Den vanligaste frasen när vi är med varandra är "tänk om någon skulle se oss nu". Vi har även ett varsitt alterego som vi skyller alla galenskaper på, nämligen Ingrid och Kristina. Bakgrund till dessa två är en tanke om hur vi fortfarande är bästa vänner när vi går på gator och torg med våra rullatorer och pratar gamla minnen.

I min dator finns extremt många bilder på oss två. En del är fula (då är det Ingrid och Kristina) och andra fina (jag och Anna). Här kommer ett axplock...


Inte ett dugg torra bakom öronen



På väg till vårt livs första Otten 16


Förbjudna solglasögon!


Semester på Malta


Träningsläger i Spanien


3D-bio i Tyskland


Sommar i Halmstad


Fina, underbara vän!

Efter ett skönt träningspass på gymmet begav jag mig till käraste Becca. Alice har hållit låda, älskade unge, och Kia, Tess, Becca och jag har ätit gott. Nu har Alice med mor rullat hem och vi andra tre sitter och dreglar över Robert Pattinson och drömmer oss bort bland vampyrbröllop. Kvällar som denna borde ske mycket oftare!

Igår kväll var det dags för julklapp, nämligen Claes Malmberg show i Flygen. Den mannen är ju inte klok på ett enda ställe.

Idag är jag ledig och spenderar min tid i tvättstugan. När jag är färdig här nere i hålan ska jag ta en lång omväg till gymmet i det vackra vädret och därefter hoppas jag på att få träffa mina tjejer.

Ha en bra dag!

För tre år sedan var det fredag den 13e. En otursdag kan många tycka, men inte för mig för då blev jag faster för fjärde gången. Faktum är att jag då var på fest för att fira Robban som också fyller den 13e mars.

Mitt i festen ringde min bror och sa grattis. Därefter öppnade sig tårkanalerna och Matte sa att "det blev en Ludde". Världens finaste Ludde...

Så idag fyller två av de bästa killarna år. Robban närmar sig sakta men säkert 30-strecket (haha) och är nu 26 år fyllda. Ludvig har förgyllt vår närvaro i 3 år och jag kan knappt vänta tills jag får pussa på honom.

Så grattis till två av världens bästa killar!

Från gym med Becca till Pontus match i storm vidare till lunch och sedan damlagsmatch. Direkt därifrån till Karin, gamla jobbarkompisar och melodifestivalen för att avsluta kvällen i Linas nya lya med ett gäng öl- och vinglada. Det var min lördag!

Undra om Loreen kan konkurrera med Rysslands bidrag nedan? Nu ska jag ut och gå med Lisa som jag har saknat.

Igår bjöd vi ut mamma, pappa och svärisarna på restaurang. Vi hade bokat bord på Meze där vi åt och drack till vi sprack. Och ändå fick vi med oss en doggybag hem. Kvällen avslutades hemma hos oss med irish coffee, Thorsten Flinck och Björn Ranelid. Mina föräldrar och svärföräldrar är dom allra bästa!

Senare idag ska jag länka Rysslands bidrag till Eurovision. Tessan och Kia, ni kommer kissa på er!

Det här med sär skrivningar... Att jag kan störa ihjäl mig på den petitessen är ju egentligen ganska larvigt, men sant. Som terapi tänker jag där för sär skriva hela detta blogg inlägg.

Maten är i magen och jag är ny tränad. Det är skönt att svettas lite efter en lång dag på jobbet. Vi har bland annat varit på före läsning, en mycket intressant så dan, men mina ögon lock vägrade hålla sig öppna. Där av ett sönder kladdat antecknings block...

(Ja, ni märker ju. Sär skrivningar är jätte jobbigt)

Varning för deppigt inlägg.

Nu är det över tre år sedan jag drog av mitt korsband, mer än två år sedan första operationen och snart ett år sedan den andra. Jag är inte helt hundra i knät, även om jag gärna intalar mig själv det. Det finns rörelser och lägen som jag inte klarar av, men som jag samtidigt kan leva utan.

Sedan innan jul har jag varit med och tränar både fotboll och fys med laget. Att hålla på med lagsport och tillhöra en grupp som aldrig skulle producera om den bara innehöll individualister är något som nog enbart går att förklara för dem som befinner sig i det. Visst kan man utvecklas själv i en grupp, men det häftiga är ju att gruppen tillsammans når de mål som man strävar efter. Jag älskar det!

Fotboll betyder mer än mycket annat för mig. Min dröm är att kunna ge 100% på träningar och sedan kunna prestera på matcher, utan att känna varken rädsla eller smärta. Jag vet om min egen förmåga, nu vill jag visa upp den för andra också.

Jag hoppas på högre höjder!

Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor. Du känner mig in på bara skinnkostymen. Föralltid oavsett...

Jag saknar dig i min vardag!

Det har varit en bra helg förutom att jag känner mig krasslig. Fredagen spenderades med underbara vänner, lördagen i det vackra vädret och i gott sällskap hos Robin och Rade. Idag frös jag halvt ihjäl på fotbollsmatch och efter att jag nu har tinat upp har jag fått massor gjort, småsaker som jag skjutit upp en tid.

Ikväll vankas träning. Fick ett pekfinger av pappa i form av ett sms där det stod att kroppen ska vila när man är sjuk. Det där är ju så himla svårt...

Avslutar inlägget med en bild på mitt skrivbordunderlägg på datorn. Sanna mina ord!

Vaknade imorse med ont i halsen och igentäppta näsborrar. Uschalingen, inte en gång till!

Har försökt att vara ute i det helt fantastiskt underbara vädret idag, men fick tillslut ge upp för en powernap. Just nu ser vi Palermo-Milan och HELLO ZLATAN! Vilken spelare... Tre mål på 35 minuter, det är ju inte klokt!

Vi ska försöka ta oss bort till Robin för att spendera kvällen där. Lämnar några ord på vägen som inspirerar för eftertanke.

I en värld full av orättvisor har ändå lyckan träffat mig med sina pilar. Jag är omgiven av varma och kärleksfulla människor som jag inte ens vore hälften utan. Skillnaden mellan vänner och kompisar tycker jag är att med vänner kan man vara sig själv, dvs hur sne och skev som helst, och de köper ändå hela paketet med hull och hår. De till och med älskar det sneda paketet.

Ikväll har jag varit med mina älskade vänner på Enoteket och på Hugo Bowling. Skrattmusklerna har garanterat inte låtit en enda minut vara ifred. Ni är underbara!

Tänk vad lite solljus kan göra. Har precis tagit en lång powerwalk i detta underbara väder. Låt det vara sol JÄMT!

Jag har varit inaktiv den här veckan. Jobb och träning är vad jag har sysselsatt mig med, det har inte varit mer spännande än så.

Förra lördagen hade vi en överraskningsfest för Carina som fyllt 50. Carina är mamma till Robban som jag känt hela livet. Våra familjer har alltid stått varandra nära och jag vet inte hur många människor Robban och jag har lurat i att vi är syskon. Han är som en bror för mig och därför betyder även Carina väldigt mycket!