Stel, stelare, Cia

Häftig känsla att spela 90 minuter match igen. Och inga känningar i knät den här gången heller. Dock en match där jag aldrig kom in riktigt rätt och där motståndet var ruskigt bra. Vi kämpade och slet, men fick oss en rejäl match i dess rätta bemärkelse.

Nu tänkte jag känna efter hur mjuk soffan är en stund. Sen ska Anna få sätta på kaffe och senare ikväll ska Pontus och jag på bio.

Puss!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0