Min vardag i ord.

Om exakt sju dagar ska jag ligga, ligger jag eller har jag legat på opterationsbordet. Ni förstår det här med framförhållning verkar inte vara något för dagkirurgin. Jag får veta vilken tid jag opereras först dagen innan operationen. Det är bara att ställa in sig på att man ska opereras både morgon, middag och kväll och att torsdagen med andra ord helt och hållet är förbrukad.

Många frågar mig om jag är orolig och nervös inför operationen. Inför hela grejen att opereras igen är känslorna delade. Likaväl som det känns skit att gå igenom samma sak igen som jag gjorde för två år sedan med, med allt vad det innebär, så känns det lika skönt att veta att jag faktiskt kan bli helt bra!

Att operera ett korsband innebär en mental stress innan, smärta efteråt och en lång och tråkig rehabiliteringsperiod. Samtidigt som jag är inställd på allt det där och vet exakt vad det innebär så är jag oviss om ifall det är ännu mer omfattande den här gången eller inte. Eftersom läkarna inte vet vad exakt som är fel i knäet, mer än att något är trasigt, så kan de inte heller svara på vad tiden efter operationen kommer innefatta. Kanske kommer jag inte få stödja på benet på 6 veckor (vilket är min största fasa).

Jag ska försöka förklara hur min operation ska gå till:
I knäet finns ett främre och ett bakre korsband och jag har och ska operera mitt främre. Korbanden fixerar knäskålen och ligger som ett kryss framför och bakom knäskålen. För att fästa ett nytt främre korsband borrar man en kanal i lårbenet och en kanal i skenbenet där korsbandet träs in och fästes med skruvar. I mitt fall är kanalen i lårbenet antagligen borrat för rakt vertikalt och korsbandet ligger då fel och fyller inte sin funktion.

Ett nytt korsband görs antingen av en eller flera senor i baklåret (hos mig tog de två stycken) som flätas ihop till ett nytt korsband och fästes i de borrade kanalerna i sken- och lårben, eller så annvänder man knäskålssenan. Eftersom mina senor i baklåret redan är förbrukade kommer de den här gången att använda knäskålssenan.

Kanalen i skenenet kommer läkarna kunna använda även denna operation, men kanalen i lårbenet måste de borra om. Därmed måste de även täppa igen den gamla kanalen och det gör de genom att ta ben ifrån höftbenskammen och de kommer alltså att gå in uppe vid höften på mig också.

Detta är vad läkarna vet och vad jag har fått veta inför nästa torsdag. Min läkare har varit noga med att tala om för mig vad jag har att förvänta mig, alltså en jobbig rehabiliteringsperiod och även att de kan hitta andra skador i knäet när de väl opererar. Det är just detta som är jobbigast för mig, att inte veta hur omfattande skador det faktiskt är i knäet och hur det påverkar rehabiliteringen efter operationen.

Men jag är optimistisk. Samtidigt som jag försöker ställa in mig på det värsta för att vara förberedd så känner jag att jag får en rättvis chans den här gången. Många dumförklarar mig och mina tankar på att återgå till fotbollen, men för att jag ska klara av det här måste jag ha ett mål och en dröm för att motiveras. Den drömmen är, varesig hur många som stöttar mig i det, att få ta på mig den gröna tröjan med nummer 9 och spela 90 minuter match på Ekvallen. Är det dessutom så att min skada nu beror på misstag av min förra läkare anser jag mig själv vara värd en andra chans. Men en sak kan jag lova, och det är att skynda långsammare den här gången. Lånsiktigt snörar jag på mig mina adidas copa mundial till säsongen 2012!


Efter förra operationen lät Emelie och Anna åtminstonde mina kryckor dansa.