Min vardag i ord.

Jag sitter i min soffa och spekulerar. Vi ska på kickoff med jobbet ikväll, så jag väntar i stort sett bara på att timmarna ska gå. För ett år sedan såg mitt liv så himla mycket annorlunda ut! För exakt 356 dagar sedan låg Anna och jag på en strand i Phuket och lyssnade på vågorna och spanade in den snygga Bob Marley-kopian som jobbade med att åka med turister i en sån där fallskärm efter båt vet ni? Vi kanske pratade med vår kompis Tom som hyrde ut solstolar, eller så var vi redo för en partykväll. Hur som helst så var det en dag av vårt äventyr som aldrig kommer åter.

Jag vet inte om jag ska le eller fälla en tår. På ett sätt vill jag bara tillbaka men på ett annat sätt känns det så fint att det är ett minne. Jag har det bra! Jag bor i en fin lägenhet, jag har den bästa familjen och de bästa vännerna, jag har Pontus. Jag går i skolan och har en trygg vardag. Det enda jag egentligen saknar är en hel kropp som låter mig få spela fotboll, men jag antar att det ligger på framtiden.

Men ändå så var våran resa en så vitkig del i mitt liv. Jag växte och mognade som människa och jag lärde mig så brutalt mycket. Och jag vill ha mer av det, mer av äventyr och spontanitet och mer av känslan av att vakna på morgonen och känna hur dagen inte är planerad och hur alla världens möjligheter står och knackar en på axeln. Jag trivdes verkligen med att flänga runt som en bäng och knappt veta var vi skulle sova nästkommande natt. Fast jag VET att det kommer en sådan tid för mig igen. Jag tänker se till att skapa många episoder som liknar Annas och min för ett år sedan. För det är verkligen att leva!




www.annaochcia.blogg.se