Min vardag i ord.

Innan du läser vidare i detta inlägg uppmanar jag dig att lämna ett viktigt avtryck. Vi behöver hjälp med bandnamn och det är illa kvickt! Så oavsett om du kommer på något eller inte MÅSTE du skriva ett förslag i kommentarer. Hur oseriöst det än är så är det bra (för vi är ju trotsallt inte så allvarliga människor). Detta innebär att jag borde mötas av minst 100 förslag på bandnamn imorgon när jag loggar in på bloggen.
Tack på förhand!

Nu till gårdagen som var en riktig familjedag! Först blev det lite mys med mamma och pappa, sedan med Viktor, Tove och Ludvig, sedan med Lina, Kristoffer, Fredde och den nya familjemedlemmen Bubblan och sist men inte minst med Larssons. Några bilder från middagen blev det inte för min del men jag bjuder gärna på några lantliga bilder från Vångabygden och min underbara familj!

Lars Lagerbäck (uhuhuh)
Vi tycker du är läcke-e-er
För att va´50 (uhuhuh)
Nu är du halvvägs in, halvvägs ut

Jaa, det kunde väl inte ha gått mycket bättre än vad det gjorde igår. Eller vad säger ni brudar?
Vad jag själv är stolt och fascinerad över när det gäller oss tre är hur vi klarar av att vara så pass oseriösa i seriösa situationer. Eller hur vi klarar att vara seriösa i oseriösa situationer. Det är en konst, men vi klarar det!

För er utomstående så underhöll jag, Anna och Anna på en 50-årsfest igår. Tilläggas bör att ingen av oss känner 50-åringen ifråga, utan han blev tipsad om oss efter Johan och Lindas bröllop då Hollertz och jag var toastmasters. Hur som helt konstruerade vi ett tvådelat underhållningsnummer till detta sällskap och det verkade gå hem storslaget hos varenda slipsgubbe. Vi gjorde som sagt det oseriösa på ett seriöst sätt och jag tror att det är då det blir roligt. Bland annat gjorde vi entré i svarta kroppsstrumpor.

Idag är jag trött.


(dålig bildkvalitet i ett stressat läge)

Jag sitter i min soffa och spekulerar. Vi ska på kickoff med jobbet ikväll, så jag väntar i stort sett bara på att timmarna ska gå. För ett år sedan såg mitt liv så himla mycket annorlunda ut! För exakt 356 dagar sedan låg Anna och jag på en strand i Phuket och lyssnade på vågorna och spanade in den snygga Bob Marley-kopian som jobbade med att åka med turister i en sån där fallskärm efter båt vet ni? Vi kanske pratade med vår kompis Tom som hyrde ut solstolar, eller så var vi redo för en partykväll. Hur som helst så var det en dag av vårt äventyr som aldrig kommer åter.

Jag vet inte om jag ska le eller fälla en tår. På ett sätt vill jag bara tillbaka men på ett annat sätt känns det så fint att det är ett minne. Jag har det bra! Jag bor i en fin lägenhet, jag har den bästa familjen och de bästa vännerna, jag har Pontus. Jag går i skolan och har en trygg vardag. Det enda jag egentligen saknar är en hel kropp som låter mig få spela fotboll, men jag antar att det ligger på framtiden.

Men ändå så var våran resa en så vitkig del i mitt liv. Jag växte och mognade som människa och jag lärde mig så brutalt mycket. Och jag vill ha mer av det, mer av äventyr och spontanitet och mer av känslan av att vakna på morgonen och känna hur dagen inte är planerad och hur alla världens möjligheter står och knackar en på axeln. Jag trivdes verkligen med att flänga runt som en bäng och knappt veta var vi skulle sova nästkommande natt. Fast jag VET att det kommer en sådan tid för mig igen. Jag tänker se till att skapa många episoder som liknar Annas och min för ett år sedan. För det är verkligen att leva!




www.annaochcia.blogg.se

Ja, nu är det bannemej höst! Lagom kallt, skönt med tjockjacka och massa färger ute. Det värsta är att man måste skrapa rutorna på morgonen om man ska iväg med bilen.

Hela helgen har jag blivit bortskämd hemma hos Larsson/Månsson. Idol, landskamp, singstarturnering och filmmys har stått på tapeten och därtill en massa god mat! Det har suttit fint mellan jobbtimmarna.

Idag när vi gick till skolan passade jag på att lägga märke till alla färger utmed strömmen. Det är ganska vackert, hur poetiskt det än låter. Och dagen till ära har jag även gjort en höst-makeover och klippt av alla slitna hårtoppar. Maria var jätteduktig och jag är jättenöjd! Jag gillar hösten! Så länge det inte regnar så är det kanske den allra finaste årstiden. Och kanske lite extra fin i år!

Nedan kommer en inte så smickrande och ganska utelämnande bild på delar av min kropp. Å ena sidan är det inte min kopp te att lägga ut bilder på mig själv som avslöjar mycket hud, men å andra sidan känner jag mig tvungen att visa detta!

Pappa fick en sån där spikmatta av mamma i födelsedagspresent, vilket jag har testat idag. Först provade jag med t-shirt på men jag kände ingenting. När jag däremot tog av mig t-shirten gjorde det GALET ont de första minuterna. Men efter ett tag gick smärtan över i värme och det kändes som hela ryggen brann. Jag blev avslappnad och tillslut var det riktigt skönt. Nästan så att jag somnade! när jag sedan reste på mig efter 20 minuter såg min rygg ut som en misshandlad kasslerbit. Som om jag hade legat alldeled för många timmar i solen utan solskyddsfaktor och som om någon kavlat med en rutig ångvält över ryggen. Men jag tror att det är bra för kroppen och funderar starkt på att införskaffa mig en matta. Lugnande, avslappnande och stresslindrande. Det kanske vore något?!

Väntar på att Pontus ska kliva innanför dörren så att jag kan få i mig lite MAT!
Jag har haft hemtenta idag, vilket var något helt nytt för mig. Men det gick ganska bra och jag är en erfarenhet rikare.

Nu vill jag bara slänga iväg en hälsning till mamma och pappa och säga att ni ska njuta av den sista heldagen i Turkland! Ni kommer få en vinterchock när ni kommer hem, för här är det kallt! Jag saknar redan solen och värmen.

Jag fick en stund över och kunde därmed lägga över alla strapats-bilder från kamera och mobil till datorn.
Här nedan är bilder från fest hos Hollertz, kräftskiva, arbetsgruppskväll, guitar-hero-maraton, kattlämning hos Malin, dagen på IKEA med Tove och Ludvig samt en otroligt rolig bild från Karlsson/Niberius vars 42"-TV är trasig och har ersatts av en 12"-TV med inbyggd video!