Min vardag i ord.

Det är helt otroligt hur något ena dagen ligger i magen på en mamma och som nästa dag börjar sitt egna liv på jorden.
I onsdags var Matte, Tove och Viktor här och busade. Då låg Ludvig fortfarande i magen och vi visste inte ens att det var just en Ludvig. I fredags fick jag ett lyckligt samtal från brorsan om att allt hade gått bra och i söndags fick jag hålla honom!
Lukta, klappa, känna... Jag är stolt.

Det är så himla konstigt hur allting bara kan sitta på rätt plats, "bara sådär"...
Du är mer än välkommen Ludvig. Vi har längtat efter dig.







Jag avslutar med en bild på storebror som alltid blir glad för det lilla! Ett mariekex...