JAG MÅSTE BARA FÅ VARA LITE SENTIMENTAL.
Jag gjorde precis något nördigt! Jag gick in på Lunarstorm för första gången på 1½ år och läste gamla dagboksinlägg. Jag började gråta när jag kom till ett med titeln "yrigt..." från 22/7-06.
Jag måste bara få publicera för att lätta mitt hjärta. Du behöver liksom inte läsa...
"men du. jag har tänkt på en sak... om man skulle tänka med hjärtat istället, och känna med hjärnan. skulle det vara samma funktion som nu, fast tvärtom då? eller skulle man blir mer human och känslosam då? liksom, tänka med hjärtat istället. förstår du? eller alltså, göra som hjärtat vill. eller skulle man fortfarande tänka som man gör med hjärnan, fast med hjärtat? eller skulle man som sagt tänka med hjärtat, som man gör med hjärtat? för om det är på det sistnämnda viset, då vill jag tänka med hjärtat. annars kvittar det. för då har det liksom ingen betydelse om man tänker med hjärnan eller hjärtat - samma skit då liksom!skulle vilja ha en kramkudde. en som man kan krama hur hårt och länge man vill. på det viset jag kramade dig en gång. men nu har jag ju inte dig, men jag behöver ju ändå kramas. undra om det finns kramkuddar på IKEA och om man får sätta ihop dom själv sånnafall. då vill jag ha en som du. en mjuk och gosig och varm. framförallt varm... helst ska den krama lite tillbaka, men om så inte är fallet så får jag nöja mig med det jag får. närhet är iaf nödvändigt och det växer inte dirket på träd. inte buskar heller för den delen. eller inte den närhet jag söker iaf. och om det skulle växa på buskar eller träd så tar jag inte vilken buske eller träd som helst. jag är trött på det ytliga. vill ha det djupa. once there - not now. när sommarn tynar bort och man sakta börja ana höstens mörker, då tränger sig ensamheten på som en objuden och inte välkommen gäst. men vad ska man göra åt saken, om man inte vill ha det ytliga liksom?! det kommer ju inte flygande som en stork med ett barn, eller som ett brev på posten. men det verkar vara så - den som väntar på nåt gott FÅR VÄNTA LÄNGE. well, jag har iaf fått prova på att va lycklig en gång. jag får väl leva på det tills fredag när den tillfälliga lyckan kommer i ungefär 2 timmar efter att jag köpt skor och varit hos frissan. sen är den borta och vardagen återkommer. men sånt äro livet och livet har sin gång. jag kan ju låtsas att jag är lycklig. med eller utan någon sketen kramkudde..."
Fanken, vart har denna sentimentala och ordbajsande kvinna tagit vägen? Jag kanske ska ta upp kontakten igen... :)
