DET ÄR INTE ALLA SOM HAR SPYTT TRE GÅNGER BAKOM MISSIONSKYRKAN I VÅNGA!
Dålig uppdatering. Ja. Förlåt. Jag känner mig sämst.
Helgen var en sån helg man sett fram emot länge. Ni vet en sån som är som gjord för skyhöga förväntaningar, trots att man intalar sig att inte ha några alls för maxad effekt. Ok, jag erkänner - jag hade skyhöga föväntningar!
Jag var extremt peppad inför tre, nja två½, specifika moments:
- Jag hade inte träffat Simon på länge, det skulle bli kul.
- Bröllopet på lördagen var höjdpunkten och jag var nervös inför diverse framträdanden. (Min bästis bror och hans Jennie skulle uppleva den bästa dagen i sina liv och jag var en relativt stor del av denna planering).
- NT-cupen på söndagen och jag var maxat laddad för några pytts faktiskt.
Fredagen blev ungefär som planerad. Simon var lika snäll och go som vanligt. Lika sarkastiskt också för den delen.
Bröllopet gick också som planerat med övning, förberedelser etc. Själva vigseln var över förväntan, likt ett sagobröllop.
Festen efteråt var stressig men ändå inte. Hur ska jag förklara - allt gick enligt mallen, men det var brutalt mycket att göra. Dessutom levde min mage sitt egna liv med tanke på att jag hade två framträdanden att gå och vara nervös för. Helt plötsligt sade denna mage till mig att snabbt som attans ta mig till ett folktomt ställe. Jag valde baksidan på huset, och här bör tilläggas att festen hölls i missionskyrkan!
Framträdandena gick bra. Både nummer ett och två. Människor stod upp och applåderade. Människor grät floder. Jag vill också ha en sådan bröllopsfest. Så avslappnat. Bara människor man tycker om! För att citera brudgummen Erik: "GÖR DET HÄR! Det är en dyr egotripp som heter duga, men det är så jävla värt det!".
Hur som haver så slutade kvällen tidigare än planerat, mer kör-bar än planerat, i min säng (dock planerat) med spyhinken nära till hands.
Det blev ingen cup för mg på söndagen :(
Dessa långtråkiga vardagar har kontinuerligt gått i pluggets tecken. Värdelöst om jag får säga min mening. Jag tog en paus nu från Portfolio-arbetet och tog en titt på de få existerande bilder på den här datorn. Den här gör mig glad :
Nej, nu måste jag återgå till sofistikerad utbildning. HELT SJUKT ATT JAG VERKLIGEN KÄNNER HUR SMART JAG BLIR! Euhm...
HEJDÅ
