Min vardag i ord.

Det är vad som är kvar tills vi sitter på planet påväg ut i världen. Men resan börjar redan nu! Ojojoj, vad det pirrar!

I tisdags försökte jag mig på ett inlägg om Allsångskvällen, men pappas dator vägrade dela med sig av bilderna, plus att jag var så inni bubblans trött och fri från tålamod. Det kanske kommer någon annan gång istället...

Vad gör jag nu då? Jo, precis som alla andra dagar denna sommar väntar jag på att få åka och jobba. MEN - lyckans rus spred sig i kroppen igår när september-schemat rullade in i fikarummet och kommande veckor blev ett faktum. 20 dagar kvar! Och sen är jag fri.

Idag var min farmor här på en kopp kaffe och hon är jättenervös över att vi ska iväg. På fullaste allvar anser hon att vi måste färga håret innan avresa. Dessutom säger hon att hon har svårt att sova på kvällarna för att hon är rädd för att vi kommer sova på stranden. "Ungdomar gör så nu för tiden!". Samtidigt som jag verkligen inte blundar för alla faror som faktiskt finns, så är det så otroligt gulligt att sitta och försöka lugna ner farmor som har svårt att sova på kvällarna bara för att vi ska ut och resa lite... Jag är mer orolig för att det ska hända någon något här hemma, än att vi ska råka ut för något faktiskt!

Avslutar med ett mål...