Min vardag i ord.

Vad jag verkligen inte har tid med är att ligga nerbäddad under två filtar i soffan och känna att det är en kraftansträngning att öppna datorn. Jag har dessutom inte tid med att behöva samla energi för att orka gå på toa eller för att hämta nässprayen som jag glömt inne i sovrummet.

Jag vill jobba. Jag vill producera vad gäller examensarbetet. Jag vill träna. Inte vara sjuk!

Något säger mig att kroppen säger ifrån. Jag vet att jag har mycket att göra och att jag sällan sitter på skinkorna, men än så länge känns det inte jobbigt. Jag gillar ett högt tempo och att det händer saker, därför får jag lite panik när jag nu måste ligga nerbäddad.

Jag känner mig sjukt oeffektiv när jag ligger här som en fläskpadda och vet att jag har så mycket som behöver göras. Funderar på att trotsa eftermiddagen och röra mig mot biblioteket och åtminstone skriva några rader. Om inte annat så måste lägenheten få sig en omgång.


Fy, vilket gnälligt inlägg. Det är alla bacilusker som talar :)