Angående pedagogdebatten
I och med debatten kring förskolläraren som lämnade ett barn utan uppsikt och den pojken tragiskt och fruktansvärt orättvist miste livet, uttalar sig folk så att jag blir irriterad.
Först och främst vill jag verkligen understryka att det som hände pojken är fullkomligt hemskt och jag vill med mina ord fokusera generellt och absolut inte på det fallet. Det är viktigt att ni förstår det!
Människor uttrycker sig som att det är oförlåtligt och att en pedgog som inte har koll på ungarna är en hemsk människa. Då vill jag be dessa människor praktisera en vecka i våra förskolor och skolor och möta verkligheten. Jag anser att sådana åsikter kommer från personer som inte har tillräckligt med kunskap.
I våra skolor och inte minst förskolor är barngrupperna alldeles för stora. Som lärare i en årskurs 1 kan du vara ensam om 23, i värsta fall 30 elever. 7åringar sitter inte alltid still på sin rumpa, förstår inte alltid att det är fel att klappa till kompisen eller smälla igen dörrar så att fingrar olyckligtvis hamnar i kläm.
I förskolan kan du vara ensam pedagog på 10 elever. Ramlar en 3åring och skrapar knät har du fortfarande nio andra barn att ha uppsyn över.
Tyvärr innebär inte förskollärar- och lärarutbildningen att man får bläckfiskarmar och ögon i nacken. Därför blir jag upprörd när folk som egentligen inte har en aning om hur verkligheten ser ut i verksamheterna och slänger ur sig tråkiga kommentarer. Läraryrket och förskolläraryrket är redan tillräckligt smutskastat och underbetalt!
Det är mina torsdagsfunderingar.
